Den vilsamma skönheten

Om jag vore vädergud skulle vintern falla i början av december och stanna till sista mars. Tjockt snötäcke och kyla. Skidspår och isiga sjöar. Frostiga grenar och mat till fåglarna. Vintereld och kälke. Knarr under var sula. Näsborrarna nästan ihopfrysta. En luft så hög och klar att man ser ända upp till stjärnorna. Så skulle det vara om jag var vädergud.

Bara se på det. Det där fluffiga.

De där tonerna....

Varje vinterdag är en pärla av skönhet. Jo, så är det. Med vinterdag menar jag då, just vinterdag. Snö och kyla. Fluffig snö, tunga grenar, gnistrande luft och färger av blått och rosa i det vita. Den här skönheten är vilsam, den bäddar in och den ger ro.