Lysa Öster

1 nov. 20183 min läsning

När vi åkte till Ikaria, min syster och jag.

Sommaren 2017 var solig men kall och blåsig. Min syster och jag bestämde oss för att sommaren 2018 - då skulle vi minsann ha värme. Vi bestämde oss för att åka till Ikaria - en ö i grekiska ö-världen. Föga visste vi att sommaren 2018 skulle ge Sverige en massa värme. Men självklart ville vi resa till Ikaria i alla fall. Vi lämnade Sverige 19 augusti och kom tillbaka den 31 augusti efter nästan ett par veckor i Grekland. Följ med genom bilderna! Först stannade vi något dygn i Aten. Vi vandrade i vackra Aten, åt gott på kvällen och tog en kall öl. Akropolis.

Denna häftiga kvinna såg jag på Akropolis kulle.

Aten består av kullar. Många kullar.

Min syster Liselotte kollar utbudet.

Den här damen satt på ett torg och vad nog Atens största duvdam. Så många duvor runt omkring henne.

Att den här mannen vände sig om så precis.... tack!

Så måndagen den 20 blev det till att åka till Ikaria. Först kom vi till Ikarias huvudstad Agios Kirikios. Här fanns den vackra vita kyrkan med blåa kupolen.

Efter en dags häng och några bad i kristallklart turkosvatten satte vi oss på en buss i kvällssolen som skulle ta oss till Armenestis, orten närmast dit vi var på väg, Nas. Ganska smala vindlande vägar tog oss över ön och längs kusten. När vi kom fram till Armenestis visste vi inte hur vi skulle komma fram sista biten då inga taxi fanns att hitta. Vår värdinna Thea kom och hämtade oss till Nas.

Här bodde vi första natten, sedan fick vi flytta till Theas.

Här är lilla byn Nas. Och det bästa med Nas är att här finns.....

.....en vacker liten strand.

Ser ni vattnet där innan havet så att säga? Det är slutet på en flod. Någon av de första dagarna visade vår nyfunna vän Nathan oss vägen genom ravinen bort till ett...

...vattenfall. Ser ni? Vilket ställe! Här tillbringade vi några fantastiska timmar.

Här ser vi Nathan som bygger en mur. Nathan is building a wall!

Nathan with his smile and warm heart!

Schampo-reklam?

Så vackert att vandra genom den är ravinen.

Min syster satt ofta på balkongen och skrev.

Vi hyrde en bil. Vi åkte runt. Vi såg så mycket vackert. Och kom till Evdilos.

Ibland behöver man äta. Jag måste erkänna att den grekiska maten inte är något vidare. Överkokta grönsaker och inga kryddor. Men sallad kan de göra!

Några dagar gick vi upp tidigt, såg soluppgången och vandrade.

Vandringsväg....

Google translate sa att texten betyder något om att "paraplyerna är täckte med en bikaka..." Jag undrar jag...

Mina fötter efter en lång vandring.

Christos... en sådan fin liten by i bergen.

Lilla Kompis, som jag kallade honom. Han slog följe med oss en bra bit.

Det här är Yannis. Han bjöd på frukt.

Sista kvällen på Ikaria.

Promenad genom vasstunneln mot stranden för att se solnedgången.

Vackra vackra Ikaria och Nas.

Sista morgonen, i väntan på bussen. Då ser jag det ingjutna anarkistmärket. Under militärjuntans tid skickades kommunister och anarkister till Ikaria som en slags exil. Men de mottogs med värme och nu kallas Ikaria för den "röde ön". Och vi mötte inte en enda otrevlig människa på Ikaria, alla var varma, generösa och hjälpsamma.