En öde strand på Bali
Bali är en ö med ungefär samma yta som Gotland - men med 4.2 miljoner invånare. De säger sig själv att det är mycket folk överallt. Nästan. Jag kommer att göra några blogginlägg med bilder och betraktelser från resan dit. Och ingen resa vilken som helst utan smekmånad med min nyblivna man Stefan. Stefan har tillbringat åtskilliga månader sedan början av 1990-talet på denna lilla pärla till ö och talar dessutom språket flytande. Det är en hjälp, men med engelska kommer man långt.
Min nyblivna äkta make ville visa mig Nyang Nyang - stranden han hade talat med mig om och det hade väckt min längtan att se denna öde strand där man fick vara ifred med bara havet som sällskap.
Det finns några anledningar till att den inte frekventeras av en hord av turister. Först ska man hitta dit.
När det började kännas osäkert att köra bilen längre lämnade vi den i bambuskogen. Vi gick vidare och letade oss fram genom leriga vägar där vi blev sedda av nyfikna djur.
Ser ni kossan? Men vad är väl lite lera när man vill hitta till paradiset? Vi kom fram och belönades med utsikten i bilden överst. Där nere, långt nere, dånade vågorna mot en tom strand. Våg efter våg. Sedan ska man ta sig ner. Vi började gå neråt på höga hala trappsteg ofta övertäckta med våta löv och där det saknades räcke. Plötsligt hör vi ett ljud från skogen till höger om oss och ut kliver den här mannen. Han äger korna som går nere på strandängarna, kor som bärs ner som kalvar och aldrig kommer upp igen. Mannen var på väg hem men han stannade och pratade med oss.
Han berättade att han var sextio år.
Det gjorde honom årsgammal med min kära man.
När vi hade pratat klart gav han sig med raska steg vidare upp genom skogen. Vi fortsatte neråt och kom så småningom ner till stranden. Där mötte vi en ledsen, våt och uppgiven fågel. Vi döpte den till Holger och Stefan satte igång med en räddningsaktion där han lyfte upp fågeln till torrare mark.
Jag kan berätta att det verkade som Holger klarade sig, när han hade torkat upp kunde han röra sig bättre.
Vi tillbringade några sköna timmar på Nyang Nyang. Högvattnet var på väg in så havet var vilt och vackert - men också starkt vilket gjorde att det inte var lätt att bada. Nästa gång, för det blir det, ska vi bättre kolla tidvattnet.
Sedan var det dags att gå upp igen.
565 trappsteg och jag vet inte om det syns på bilden, men de är höga. Bra träning med andra ord, men inget för den som inte orkar med fysisk ansträngning i stark värme.
Ta med vatten att dricka samt skor som du inte halkar i.
Det är värt det om du uppskattar hav, strand och avskildhet.
