Det nya ur det gamla

Det finns en plats som täcker stora delar av Sverige. Den här platsen är ett äventyr, en lunga, en stillhet och en vän. Det är gratis att vara här, tar bara den tid du själv väljer att ge den och den ger mycket tillbaka.

För mig har den platsen varit viktig sedan barnsben. I själva verket fick mina föräldrar sätta upp en högt belägen hasp på dörren för att jag inte redan som treåring skulle smita ut för att jag ville dit. Jag kan höra det tysta lockropet. I morse hörsammade jag det och tog med kameran.

Jag såg något där i skogen. Jag såg att det gamla värnar det nya - det som vill fram, det som längtar efter att blomma men gör sig ingen brådska. Ett gammalt löv över en ny knopp. Det är en liten helhet i den större helheten som är skogen. Årslöv, nyknopp, gren och rötter.

En del knoppar skyddas av taggiga taggar.

Strävan efter ljus och värme. Det var bara 7 grader ute och himlen var grå, ända fanns ett mjukt ljus bland träden.

Ett tallbarr hälsade på en gran.

Jag vet inte vad som hänger från den här grankvisten. Kanske ett granbarr eller en hemlig kokong.

Ibland kan man hitta skojiga former i skogen.

Och modiga blåsippor som öppnar sina kronblad fast de är skadade och värmen uteblir.

Det är bara en gren.

Skogen är vacker, tänker jag, på alla nivåer. I det lilla och i det stora. Även en mulen och kall aprildag är skogen där med sin stillhet och skönhet. Är du?