Att vara på väg

Någonstans är vi alla på väg, till och med när vi tycker att vi står stilla i livet. Men vi kan också tydligt vara på väg, långsamt bort från något - kanske tvekande. Eller med full fart till ett något vi längtar starkt efter.

I mitt liv har jag förmånen att få möta människor som vågar förändra sina liv. Till det behövs mod - också när det inte ser ut så för den oinvigde eller oförstående. Varför ska det krävas mod att gå från ett kanske destruktivt liv till ett bättre? För att vi är vana att vandra på trygg mark och att trygghet också finns i det tunga och svåra. För att leva utan hopp kan kännas tryggare än att våga hoppas.

Ändå finns det i varje liv ett frö till förändring och till växt. Att våga lite mer, att ta ett steg till. Att höja sin blick och ta in mer av världen än den lilla värld som kanske har varit en skenbar trygg kokong men förändrats till en tvångströja. Ta det varsamt, låt det ta tid. Ibland halkar man ner en bit och musklerna, de inre och yttre, kan vara trötta.

Stanna på kullen en stund, se vad du lämnade bakom dig och se vad som finns där på andra sidan. Använd din blick, klarhet och hjärta. Våga lite till.

För din skull - men också för att världen blir en bättre plats när du är med i den.

Till dig miss Purple och till de andra som vänt sina liv.